I mitt hus ska det finnas en hiss

Idag hade jag sett framemot att få dra på mig springskorna och springa en10 km sträcka efter en halvstressig dag på jobbet och för att mobilen äntligen fungerar och jag har fått ny musik i den. Ivrig som ett barn när jag äntligen slapp iväg sprang jag ner för trapporna, halkade och tog dom sista trappstegen med rumpan. Antar att jag bjöd på ett gott skratt åt morsan som blev vittne till min lilla miss även om hon som morsa är skyldig att flämta högre än mig själv och fråga med skräckblandadförtjusning hur det gick. (Såklart det inte gick bra när svanskotan fick sig en ordentlig smäll) Jag hade ändå bestämt mig för att springa så rumpan fick så lov att följa med vare sig den ville eller inte. Väl ute märkte jag hur mörkt det är halv 1 på natten i Lepplax. Det enda som lyser upp vägarna är faktist bara Boströms bageri.. Konstigt nog kom jag hem med alla ben och armar i behåll så vi fortsätter imorgon. Good night!