Lillbrorsan bad om att få ta cykeln och följa med på kvällslänken. Jag varnade att jag springer långt och har musik i öronen så han kan inte prata med mig. Vi hann komma 6 km innan startknappen på pratkvarnen trycktes igång.. Efter att ha lyssnat på honom en bra stund påpekade jag försiktigt att han kan cykla rakt hem medan jag tar en omväg. Han fortsatte tyst en stund och säger sedan:
- Om du tycker att jag är jobbig kan jag nog cykla hem!
Storasysters hjärta smälte och jag lovade att han får följa med även nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar