Bloggskräck

Ibland avskräcker bloggen mig så mycket att jag egentligen bara vill radera hela kontot. Vid tillfällen då det går upp för mig att det finns faktist massor med random människor där ute som snokar runt här varje dag. Folk jag inte känner suger i sig info och jag känner mig helt plötsligt blottad inför alla.
Vissa dagar vill jag bara leva mitt eget liv utan att någon behöver blanda sig i på något sätt. Jag har lust att radera bloggen, ta bort facebook kontot, stänga av mobilen och bara njuta.

När man har en blogg blir det liksom en del av dig. Såfort du gör något speciellt ska man ha med det på bild så att man kan lägga upp det på bloggen senare. Man vill uppdatera varje dag och gärna flera gånger per dag för att hålla liv i bloggen och ge er tidsfördriv. Går det en dag utan att man uppdaterat börjar det dåliga samvetet gnaga.

Vissa dagar är motivationen på topp och jag skulle kunna skriva 20 inlägg om dagen, men när jag skrivit ner det jag vill ha sagt slutar det med att jag raderar allting och loggar ut.
Det är många som glömmer att det man skriver kan inverka på ditt sociala liv, arbetslivet, och respekten gentemot dig. Jag är en person med egna starka åsikter om nästan allting men jag har valt att ínte puplicera åsikterna hit. Allt man skriver här är svart på vitt.
Jag har ett behov att avreagera mig genom att skriva, så min privata dagbok uppdateras konstigt nog mycket oftare och den stjäl dessutom tid och motivation att uppdatera denna blogg.

På senare tid har jag dock lärt mig att ta paus från bloggen. Åker jag bort tar jag också semester från bloggen. Nu försöker jag att inte enbart uppdatera för er skull utan mest för min egen.
Bloggen är ett utmärkt redskap att samla minnen på och när det gått ett år är det enkelt att bläddra tillbaks och se vad man gjorde den tidpunkten på året osv. Men då jag väljer att göra bloggen öppen enbart för nära vänner är det inget jag bara kommer på sådär huxflux utan den tanken ligger i bakhuvudet hela tiden.