Glasögonorm

För er som inte visste ska jag berätta att jag är nästan halvblind. Ska jag se denhär texten på datorn utan varken glasögon eller linser sitter jag med näsan 10 cm från skärmen.

Det räckte länge förrän jag lärde mig läsa, och jag kämpade och svettades genom varje läxläsning. Hur skulle jag kunna veta att det är meningen man ska kunna urskilja bokstäverna när jag inte visste att man kunde se bättre? Jag satt och grät och bannades om vartannat när skolsystern berättade att jag måste skaffa glasögon. Aldrig i livet tänkte jag. Så jag satt där och skrev så pennan glödde när lärarna skrev på tavlan samtidigt som dom sa högt vad dom skrev. Hann jag inte med var jag förlorad kändes det som. Jag kunde ju inte läsa det dom skrivit efteråt.
När jag kommit till tredje klass och tre andra i klassen plötsligt fått glasögon kändes det helt okej att gå till optikern och pröva några par. En kompis skulle ha glasögon samtidigt och jag minns hur vi prövade alla möjliga och fulaste par vi hittade och tjöt av skratt tills morsan hotade med att köpa dem om jag inte slutade.
Sen kom dagen då jag fick mina glasögon och rätta styrkan och jag fick bokstavligen chocken! Det var som att  kliva in i en helt annan värld. Man såg ju varenda kontur, man såg varje text på varenda skylt, man såg verkligen allting! Jag ryggade bakåt när jag såg hur fula alla människor egentligen var. Alla fräknar, finnar, rynkor osv som jag aldrig sett förut lyste nu upp allas ansikten. Jag såg ju tillochmed hårstråna på ögonbrynen.
Alla människor jag känt sedan jag var liten hade fått ett helt annat utseende, däribland också jag själv. Det räckte många dagar innan jag vågade titta mig själv i spegeln.
Jag vänjde mig vid glasögonen och trivdes rätt så bra med dom tills jag blev kallad glasögonorm ett flertal gånger. På 8:an bestämde jag mig för att skaffa linser. Enligt optikern måste jag använda glasögon varje vecka ändå. Men sen den dagen jag fick mina linser har jag aldrig haft glasögon bland folk förutom här hemma. Men snart ska jag faktist klicka hem ett par nya glasögon och kanskekanske ser ni mig i dom nån dag. Det var min glasögonhistoria!