Gjorde det bästa av situationen och hittade några bomullspinnar som jag stal bomullen från och stoppade öronen full. När jag sen vaknade och trodde jag hade tagit bort allt hörde jag fortfarande jättedåligt. Blev helt i panik när jag förstod att bomullen krypit sig långt in mot hjärnan. Stort tack till nålen och pincetten!
Inatt får jag äntligen sticka iväg till jobbet efter tre rastlösa lediga dagar. Har dessutom med mig en manlig studerande så jag får ge över grovjobbet till honom.
2 kommentarer:
Har du så tur att d e en snygg studerand o? ;-D Ja vill ha ett hus!
Ska int uttryck me nå närmari, man vet ju aldri vem som läser ens blogg men hursomhelst e no åldersskillnaden för stor ;) Yes, ett eget hus e no enda rätta!
Skicka en kommentar